Hustomte och jultomte.
I Sverige finns två sorters tomtar: hustomten och jultomten. Hustomten är den äldsta och kommer från den gamla folktron. Han bodde på gården, hjälpte till med arbetet och skyddade djuren. Om människorna arbetade hårt och visade respekt, hjälpte han till. Men om man var lat eller elak mot djuren kunde han bli arg och hämnas.
Hustomten var liten, gråklädd och hade långt skägg. På julafton ville han få en skål med gröt som tack för hjälpen under året. En klick smör på gröten gjorde honom extra nöjd. Att glömma bort tomtens gröt kunde betyda otur på gården.
Jultomten är mycket yngre. Han kom till Sverige på 1800-talet och har sitt ursprung i berättelserna om Sankt Nikolaus, ett helgon som levde för mer än 1 500 år sedan i nuvarande Turkiet. Sankt Nikolaus var känd för att ge gåvor till barn och fattiga. I de engelskspråkiga länderna blev han Santa Claus – den glada tomten med röd dräkt som flyger med renar och bor på Nordpolen.
I Sverige blandades Santa Claus med vår egen hustomte. Därför ser den svenska jultomten lite annorlunda ut. Han är mindre, bär ofta grå kläder och bor inte på Nordpolen, utan i skogen eller på landet. Han kommer hem till familjer på julafton och delar ut julklappar i stället för att lägga dem under granen på natten.
Två personer har haft stor betydelse för hur vi ser på tomten i Sverige: författaren Viktor Rydberg och konstnären Jenny Nyström. Rydberg skrev dikten Tomten och sagan Lille Viggs äventyr på julafton. Jenny Nyström målade bilder till berättelserna och skapade den tomte som vi känner igen idag – snäll, rödluvad och ofta omgiven av barn, djur och julstämning.
Dagens svenska tomte är alltså en blandning av flera traditioner. Därför skiljer han sig från tomtar i andra länder och är lite lugnare, mindre och mer jordnära än den glada, stora Santa Claus från USA.
