
I Sverige säger man i dag nästan alltid du. Det gäller i princip alla situationer – på jobbet, i skolan, på myndigheter och till och med till ministrar och chefer. Enda undantaget är kungafamiljen, som fortfarande tilltalas med ”Ers Majestät” eller ”Ers Kungliga Höghet”.
Förr i tiden var det annorlunda. Fram till 1960-talet var det vanligt att man använde ni eller titlar som herr, fru, fröken eller yrkestitlar som direktör och doktor när man talade med andra. Det var ett sätt att visa respekt och hålla avstånd. Att säga ”du” till fel person kunde uppfattas som både oartigt och oförskämt.
I slutet av 1960-talet kom den stora förändringen som kallades du-reformen. Den började när människor på arbetsplatser och myndigheter började säga ”du” till alla, oavsett titel eller ställning. Syftet var att skapa ett enklare och mer jämlikt språk. Inom bara några år blev ”du” det naturliga tilltalet i hela Sverige.
På senare år har har yngre personer, särskilt i serviceyrken, börjat använda ”ni” igen för att låta extra artig mot kunder, ofta äldre. Tanken är att ”du” kan låta för informellt, medan ”ni” ska visa respekt. Men inte alla uppskattar det.
För många låter ”ni” gammaldags eller opersonligt, och äldre personer kan uppfatta det som nedlåtande eftersom det påminner om tiden före du-reformen, när ”ni” ibland användes mot dem som stod lägre i rang.