Runsten U478 i Knivsta söder om Uppsala.
Runstenar är gamla stenar med text. De flesta ristades mellan år 300 och år 1130. Texterna skrevs med runor, som var ett alfabet som användes av flera germanska folk i norra Europa.
I Skandinavien utvecklades en särskild variant av runalfabetet som kallas futharken, efter de första sex tecknen: f, u, þ, a, r, k. Under vikingatiden (år 800 till år 1050) hade den 16 tecken, och samma runa kunde ibland stå för flera olika ljud.
Runstenarna restes ofta för att minnas en person som hade dött, till exempel en släkting som stupat i strid eller dött på resa. De kunde också visa vem som ägde marken eller vem som hade byggt en bro.
De flesta runstenar har korta texter på fornnordiska, det språk som talades i Sverige då. Texterna berättar ofta vem som reste stenen och till minne av vem. Många stenar har också kors eller korta böner, eftersom kristendomen började spridas under denna tid.
Det finns över 2 000 runstenar i Sverige. De flesta finns i Uppland. De är viktiga historiska minnen som visar hur människor levde och tänkte för mer än tusen år sedan.
